När olyckan är framme.

Ja igår hände det man väntat på men hoppades aldrig skulle få uppleva.

Yngsta sonen ramla ner från soffan o bröt vänster arm ganska illa så de var tvungna att operera för att få benet rätt.

Men han tar det bra. Han har accepterat att han har denna gipsskena o ett jätte badage. De är ju otrolig med barn att de kan ta sånt här så bra ändå. En annan har ju legat i flera dar o inte rört sig ur fläcken o bara tyckt synd om sig själv.

Vi fick sova en natt på barnavdelningen vilket inte blev så mycket sova. Oskar sov ju ganska mycket efter narkosen o därför var han vaken längre o sen hade han ju inte ro i kroppen heller. Han somna små stunder o vaknade inte för att han hade ont men det var ju inte bara att röra sig med "jättearmen".


Å lite bortskämd får man bli o ligga i sängen o äta chips.

En orolig storebror som var helt gudomlig när det hände. Han var o hämta saker till Oskar o sa hela tiden att jag fixar det jag hämtar det. Då såg man att syskonkärleken verkligen fanns där när det gäller.

Ett stort tack till personalen på akuten, operation, uppvaket o avd 19 för att de tog hand om Oskar och om oss så otroligt bra.

O tack till alla nära o kära för att ni finns där. Ni är guld värda o vi älskar er.

Ha det gott.

Kram Carina :-)